Med dryga 4 månader kvar till valet verkar det redan stå klart vilken fråga som kommer väga tyngst i Ales kommunala valrörelse. Förskolan och skolan är på alla politikers läppar och det finns lika många mirakelkurer som det finns tyckare. Den gemensamma nämnaren är mer resurser till utbildning vilket vi Miljöpartister tyckt länge. Jag gissar att åsikterna mer kommer att gå isär när vi på allvar börjar diskutera var pengarna skall tas. Ingen vill höja en redan hög skatt medan några säkert vill sänka densamma men ändå kunna satsa. Med lite tur kommer vi kanske rent av få diskutera det politik faktiskt handlar om, att prioritera resurser dit det behövs bäst och att faktiskt stå för att vissa måste få mindre och att kvalitén i dessa verksamheter kan komma att bli lidande!

Skolan är ingen enkel sak. Som lärare hamnar man ofta i en lite besvärlig diskussion med föräldrar som är starkt färgade av sin egen skolgång. En skolgång med värdegrunden sprungen ur en helt annan läroplan och kursplaner med helt andra mål och metoder för att sätta betyg. Någonstans i diskussionen hamnar man ibland så lång bort från varandras uppfattning av hur skolan skall fungera och vara att det helt enkelt inte är möjligt att komma överens.

Här är lärarens vardag ganska mycket skild från många andra yrkesgruppers. Alla har sina egna erfarenheter av skolan och därför också åsikter om hur det borde vara. När mitt äldsta barn opererades i läppen tänkte jag aldrig en kritisk tanke om läkarens professionella uppfattning om hur man bäst skulle gå tillväga. När jag lämnar in bilen på verkstad betalar jag det som står längst ner på det handskrivna kvittot (väl medveten om att jag mycket väl kan ha blivit lurad). När jag åker tåg kontaktar jag inte lokföraren vid varje stopp och ifrågasätter om det verkligen var nödvändigt att vänta in det där godståget. Ja, ni förstår. Lärarens insats kan alltid ifrågasättas och egentligen är kanske det rätt bra.

Var vill jag komma egentligen? Jo, lika väl som föräldrar måste förstå att skolan förändrats mycket sedan de egna erfarenheterna gjordes måste vi politiker tillägna oss samma insikt. Det som fungerat tidigare kanske inte alls fungerar längre. Likaväl som lärare måste hålla sig ajour med den pedagogiska/sociala utvecklingen måste politiken i all fall översiktligt göra detsamma. Jag ska göra ett försök att kortfattat sammanfatta de slutsatser jag själv dragit om skolan och Ale. Se det inte som att jag tror mig sitta inne med lösningen, mer som att jag i alla fall försökt att grunna över orsakerna. Egentligen är inte spaningen Alespecifik. Gissningsvis sker utvecklingen parallellt i resten av landet. Det som gör Ale extra intressant utöver att jag bor här är att våra resultat påverkats så mycket åt fel håll.

Ale har en stolt tradition som industrikommun. Surte Glasbruk, Eka, Tudor och andra framgångsrika företag har gjort Ale till det vi idag är och att vi till viss del skiljer oss från grannar som exempelvis Kungälv, Partille och Lerum. Ett sätt vi skiljer oss på är att utbildningsnivån är lägre i Ale kommun än i samtliga GR-kommuner undantaget Lilla Edet. Ibland möts man av misstänksamhet när man nämner detta. Som att det skulle vara något mindre fint eller som ett försök att skylla ifrån sig. I all forskning är det dock oerhört viktigt att inledningsvis utreda vilka yttre omständigheter som kan påverka resultatet av en undersökning. Så också när man funderar över hur man bäst använder resurser i förskola och skola.

Skolverket har i sin utmärkta sammanställning ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola” lyft fram ett antal variabler som tillsammans kan förklara varför svenska elevers skolprestationer försämrats. Var för sig kan orsakerna självklart ifrågasättas men när man sätter in dem i ett socioekonomiskt GR-perspektiv framträder en möjlig, ja rent av trolig, problembild. Enligt Skolverkets samanställning av forskningsläget är föräldrars utbildningsnivå den enskilda bakgrundsfaktor som har störst betydelse för måluppfyllelse i grundskolan. Mest påverkar utbildningsnivån måluppfyllelsen i Matematik och minst i Svenska. Här kan noteras att just matematik är det ämne överlägset flest Aleungdomar inte når målen i. Skolverket har konstaterat att det redan i så 5 går att se tydliga kopplingar mellan måluppfyllelse och föräldrars utbildningsnivå.

På senare år har klassperspektivet åter igen visats stort intresse från skolforskare. Begreppet ”Hemmets läroplan” används ofta som en delförklaring till varför elever som har studievana föräldrar lyckas så mycket bättre än elever med föräldrar utan studievana. ”Hemmets läroplan” är ett uttryck för föräldrars förhållningssätt till sina barns skolarbete. ”Den sociala klass som dominerar i en miljö påverkar övriga attitydmässigt inom flera områden, vare sig det gäller musiksmak eller inställning till skola och utbildning.”

Inslagen av eget arbete har ökat markant den sista tioårsperioden. Långt ner i åldrarna läggs ett stort ansvar på den enskilde eleven att själv stå för sin inlärning. Utvecklingen har gått mot att läraren mer skall vara handledare och mindre förmedlare av kunskap. Personligen tycker jag att det är en positiv utveckling men liksom Skolverket har jag kunnat konstatera att det arbetssättet kan vara jobbigt för många elever, i synnerhet elever med särskilda behov av struktur och vuxenkontakt. ”Eget arbete” har nog ofta inneburit en möjlighet att minska på lärartätheten medan man snarare kanske borde gjort det omvända.

Det går att plocka ut mer men nöjer mig tills vidare och fokuserar lite mer på det här med utbildningsnivå i Ale och vad statistiken säger om kopplingen mellan utbildningsnivå och resultat. Ale kommun har enligt samtliga undersökningar vi hittat en lägre utbildningsnivå än GR kommunernas genomsnitt. Endast Lilla Edet har en lägre utbildningsnivå enligt de två redovisade undersökningarna. Ett tag framåt blir det nu mycket siffror men de är viktiga att ha med sig.

• Andelen kortutbildade (högst folkskola eller grundskola) i åldern 20-64 år 2008.

Ale – 18 %

GR – 13 %

Riket – 15 %

• Andel med minst tre års eftergymnasial utbildning i åldrarna 25 – 64 år 2006

Ale – ca 12 %

GR – 24,2 %

Riket – 19,9 %

Skolverket jämför årligen meritpoäng och resultat på nationella prov. Dels mellan skolor men också efter exempelvis föräldrars utbildningsnivå.

• Meritpoäng (G i samtliga ämnen = 160 poäng, Vg i samtliga ämnen = 240 poäng, MVG i samtliga ämnen 320 poäng)

Elever med enbart grundskoleutbildade föräldrar – 159,4 poäng

Elever med minst en gymnasieutbildad förälder – 193,9 poäng

Elever med minst en högskoleutbildad förälder – 231,4 poäng

• Andel elever som inte når målen på de Nationella prov så 9 – Matematik

Elever med kortutbildade (ingen förälder med utbildning över gymnasienivå) – 29,3 %

Elever med minst en förälder med eftergymnasial utbildning – 7,2 %

• Andel elever som inte når målen på de Nationella prov så 9 – Engelska

Elever med kortutbildade (ingen förälder med utbildning över gymnasienivå) – 14,6 %

Elever med minst en förälder med eftergymnasial utbildning – 1,7 %

• Andel elever som inte når målen på de Nationella prov så 9 – Svenska

Elever med kortutbildade (ingen förälder med utbildning över gymnasienivå) – 9,0 %

Elever med minst en förälder med eftergymnasial utbildning – 1,5 %

Jag skulle tro att den som orkat läsa ända hit kommer till liknande slutsats som mig. Om vi politiskt skall gå in och göra förändringar i hur Ales förskolor och skolor jobbar måste vi först analysera de strukturella faktorer som påverkar resultatet för våra barn och unga. Vi behöver lägga betydligt mer pengar på utbildning än vad de andra kommunerna i GR gör och vi måste satsa på en hög lärartäthet. Vi behöver en mycket väl fungerande elevhälsa och pedagoger som tycker om att inte bara lära ut utan även ta hand om unga.

Mest av allt behöver vi dock politiker vars engagemang sträcker sig längre än 19 september och som inte i panik försöker vinna röster genom förslag till detaljstyrning av lärandet. Jag hoppas att de politiker som fyller Alekuriren med insändare om skolan är beredda att anta den utmaning det innebär att på allvar sätta sig ner och fundera över vad vi kan göra för att vända resultatutvecklingen i kommunen. Personligen har jag mycket svårt att tro att det är oppositionen som sitter med lösningarna. Jag har inte själv sett några ansatser till andra synsätt än majoritetens under de här dryga tre åren. Däremot känns det som att den senaste tidens föräldrareaktioner gjort att vi rödgröna kollektivt vaknat till. Kanske för sent för att kunna vinna väljarnas förtroende. Det får valrörelsen avgöra…